by: Kristofer Hadodo
2022.03.16
Optimistiskt och ovanligt starkt innehåll
Edward Ka-Spel låter inte så darrig på rösten som han kan göra, och ofta väljer att göra. Det finns en nyfunnen stabilitet i hans leverans på The Museum Of Human Happiness. Det samma gäller produktionen som känns ovanlig solid, rytmisk och tung, till exempel i singeln Hands Face Space och i Cruel Britannia.
Mitt i 40-årsjubiléet tvingades Legendary Pink Dots att avbryta festligheterna. Nedstängningar och restriktioner satte märkbart djupa spår. Redan i öppningsspåret This Is The Museum känner man att veterangruppen andas optimism. Eller är det galghumor? Faktum är att ordparet “human happiness” upprepas hela 82 gånger (!) i texten, vilket blir som ett mantra, och det man också tar med sig när skivan är slut.
Andra extraordinära detaljer är ljudet av en sprakande lägereld i förening med sjungande syrsor i There Be Monsters. Det blir liksom inbjudande, närapå hemtrevligt.
Av de tolv nya låtarna är det bara två som mäter över sju minuter. Hur ska de psykedeliska, hypnotiska partierna få plats, undrar förstås vän av ordning. Ingen fara. Phil Knight kan skruva till en knäpp idé både tre och fyra varv extra, även om speltiden är “kort”.
Särskilt ett spår sticker ut: Nightingale. Det är en tung, dubbig och suggestiv låt som skulle ha platsat på någon av de senare skivorna från de nära vännerna Skinny Puppy. Här känns det som att Legendary Pink Dots – i synnerhet Ka-Spel – kommer väldigt nära lyssnaren med varm och innerlig röst.
Ett av tidernas mest produktiva band (katalogen rymmer långt över 200 titlar) premierar inte alltid kvalitet, men denna gång är det omöjligt att inte drabbas av det starka innehållet.
English
Optimistic and unusually strong content
Edward Ka-Spel does not sound as trembling in his voice as he can, and often chooses to do so. There is a newfound stability in his delivery at The Museum Of Human Happiness . The same applies to the production, which feels unusually solid, rhythmic and heavy, for example in the single Hands Face Space and in Cruel Britannia .
In the middle of the 40th anniversary, Legendary Pink Dots was forced to cancel the festivities. Shutdowns and restrictions left noticeably deep scars. Already in the opening track This Is The Museum , one feels that the veteran group breathes optimism. Or is it gallows humor? In fact, the phrase “human happiness” is repeated 82 times (!) In the text, which becomes like a mantra, and what you also take with you when the album is over.
Other extraordinary details are the sound of a crackling campfire in conjunction with singing crickets in There Be Monsters . It becomes kind of inviting, almost homely.
Of the twelve new songs, only two measure over seven minutes. How should the psychedelic, hypnotic parties fit, of course, friend of order wonders. No danger. Phil Knight can screw up a crazy idea both three and four laps extra, even if the playing time is “short”.
One track in particular stands out: Nightingale. It is a heavy, dubbed and suggestive song that would have been placed on one of the later records from the close friends Skinny Puppy. Here it feels like Legendary Pink Dots – especially Ka-Spel – comes very close to the listener with a warm and heartfelt voice.
One of the most productive bands of all time (the catalog holds well over 200 titles) does not always reward quality, but this time it is impossible not to be affected by the strong content.
source: gaffa.se
